onsdag 8 februari 2017

Rubriker....ummm.... hej!?

Umm... rubriker suger.... så jag kör på utan helt enkelt!

Efter nästan 2 veckor av mani så märker jag att de tagit på psyket och kroppen! 
Ingen ork eller lust med något. Bipolär i ett nötskal! Antingen  helt jävla speedad eller fosterställning i soffan. Vad är mellantinget egentligen???


Tisdagar är det DBT. Det blev såklart ännu tuffare i huvudet efter de. Helt nollställd blev jag. Men det behövdes verkligen! Så ball vad min behandlare kan se på 4 v. 
" Du Therese, det ser ut som att om du äter frukost så har du lägre siffror"
WHAT???!! Kan det vara möjligt att där finns vägar som gör dagarna enklare? O att de ska vara "så simpelt" som att äta frukost?
Nu är det ju en nackdel att just maten är ett stort problem för mig. Kan man inte straffa sig på ena sättet så gör man det på ett annat sätt... Taadaaa.... Mat = Nä, du kan gott skippa de goda där "Mohahahaha"
Har min Ängel fortfarande på fel axel . Djävulen skrattar högt i mitt hörande öra... Dom ska fan få byta plats en dag! 
(Jag är född döv på vänster öra = hör inte min förnuftiga sida = Ängeln)
Men jag kämpar på! Mycket bättre nu än innan jag börja DBT iallafall! Från att käka 1-2 ggr per dag så blir det minst 3 ggr nu. Är det en extremt dålig dag så slarvas de. Men rom byggdes inte på en dag!
Veckokort för mig


Sen min läxa jag har varje dag. My God! Jag ska berätta för mig själv det där som står där på bilden.... Validering heter de. Jo tjena Sixten! Men!
 Fake it untill you make it!
F.o.m nästa vecka är det 2 dagar i veckan DBT. Tisdagar individuell och Onsdagar grupp. 
Snart nog så blir de 3 dagar med beh. i veckan. Kommer bli astufft! Men detta och min familj är mitt jobb! Jag må ramla o kräla i dammet, men jag kommer gå starkare ur detta än någonsin tidigare!

Allt ni läser här är mina tankar, mina ord och handlingar. 
Jag har mitt nätverk runt mig som hjälper och stöttar mig, allt för att jag ska kunna vara de jag vill just nu.... en bra Mamma! Mina barns mamma! Dom förtjänar mig! Dom har ingen annan som är deras mamma och så kommer de alltid vara. Jag kämpar för deras skull (sålänge)

Förhoppningsvis så slipper jag bli inlagd nu när allt drar igång och att jag slipper ett återfall igen. Det hade varit skönt, men jag är också medveten om att det kan ske. Fasar för de, men de tar vi då!




1 kommentar: