tisdag 5 augusti 2014

saknaden

Det händer mycket...
För mycket ibland...

Älskar att vara mamma! Älskar att vara fru Carlsson!
Saknar vissa saker av det gamla jag.
Frågan är om jag någonsin blir av med den saknaden?

Hur ska jag våga ta itu med mi själv?
våga släppa ut demonen så jag kanske kan få läka...

Vad händer om de skulle skita sig?

JAG VILL LEVA!
Men tänk så får jag ett återfall...
tänk om...
då vet jag inte vad jag gör!

Får man lov att sakna de som jag gör?
Är de ok att tänka så?

Jag menar när ångesten kryper på så finns ju Lea och Chrille, men dom är ju inte alltid där.
Min hjärna sliter sig på fel håll alltid.
jag gör allt i min makt att inte få ett återfall, men vad gör jag om de skulle ske...
Den rädslan hemsöker mig varje dag.

Känner mig som en sjukt dålig mamma, fru och människa för att jag saknar att skada mig... 
Men de var ju jag, mitt allt och min vardag innan. Hjälpte mig när de var jobbigt.
Nu tryks allt undan, ner i ryggsäcken och längst bak i garderoben...
Varför kan inte känslan av att vara värdelös bara försvinna. raderas ur minnet...

GAAAH!!!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar