måndag 10 mars 2014

de är ok...

Allt är frid och fröjd. Såklart man mår bra nu! Jag har ju blivit mamma och allt...

Tyvärr är de inte så i verkligheten...
Även om man blivit mor och livet har mer än någonsin något att ge, så har jag fortfarande mina ups and downs.
Jag kan inte hjälpa de. För jag är sån. Jag har alltid varit sån.
Mitt beteende är inget man trollar bort på en eftermiddag.
Jag är sjukt rädd för att bli "sjuk" igen, att bli tvungen att lägga in mig för att må bättre. Gör allt i min makt för att de inte ska bli så. Vill inte missa en sekund av vad livet erbjuder mig just nu.
Men tänk om....
Usch, vill inte tänka på de egentligen.

Sen att man fått en ny sak att leva för som gör att man mår bättre, de är underbart.
Jag vill inte dö! Jag vill numera leva livet fullt ut och inte missa en sekund!

Såklart kommer mina tankar på att skada mig finnas kvar, jag kan inte stänga ute dom för då blir de bara värre.
En dag så kommer dom kanske försvinna, tror inte de själv men hoppas kan man ju.
En dag kommer jag få förklara för Lea varför jag har mina ärr, då kommer jag göra de så ärligt jag kan. Jag har inget att dölja. Även hon som andra måste veta att de är inte så enkelt som de ser ut alltid.

Någon form av terapi väntar till sommaren, hoppas den kan hjälpa mig med mina demoner som gömmer sig just för tillfället.

Men livet leker!
Snart dags för dop!
Nu ensamtid medans "Bruce Lea" sover!












Inga kommentarer:

Skicka en kommentar