tisdag 25 juni 2013

det är ingen fara!

Jag tror att denna graviditet gör mig "knäpp" på ett bra sätt dock.
Nu mera tror jag visst på att "glömma och förlåta".

SHIT!!!!!

Har kommit underfund med att den människa som gjorde mig illa som barn kommer jag nog aldrig förlåta.
Dock så ligger de nog för nära om hjärtat än.
(kanske)

Men Ni...
Ni som tog mig under era vingar, hjälpte mig och sen i princip sparka på mig o pissa på mig när jag låg ner...
Jag kan nog förlåta...
de känns så!
För de ni gjorde för mig som var positivt de väger liksom tyngre.
Jag får acceptera att Ni va svagare än jag vid detta tillfälle.
Att jag nu har gått starkare ur detta!

De låter sjukt...
Men jag saknar er och den vänskap vi hade,
dom råden och hjälpen jag fick.

Du tog mig under dina vingar, var som en andra mor till mig när jag behövde regler att följa.
(Det var verkligen på tiden att jag lyssnade på någon.)

Du måste ha sett något i mig...
Något som jag inte kan se själv eller kanske aldrig kommer se...
Kommer jag någonsin få reda på vad du såg?
Kan du se förbi det gräl vi haft och berätta för mig varför du ville mig väl?
Jag kommer bli skvatt galen om jag inte kan få reda på detta!
Jag vill veta vad du såg!
Ovetskapen gör mig GALEN!


Som sagt....
Jag har blivit en snäll människa...
ÖÖÖÖÖ!!??
Jag mår nog inte bra ;)
Eller?

Kommer jag någonsin kunna förlåta mig själv?
Kommer jag kunna vara snäll mot mig själv?
Kan jag acceptera den människa jag är och kommer förbli?
Som de känns nu....
Nej! Aldrig! Varför skulle jag förlåta mig själv?

8 månader!
8 månader fri (eller?) från nya ärr...
saknar jag de?
JA! Äckligt mycket! (varför ljuga)
Är det värt att hålla upp (inte sluta), hålla upp!?
 Ja! Det kommer något gott ur detta!

"Jag ser dig som ett stort naket träd där du själv har skakat av dig all löv, nu får du sätta dit dom igen och stå där i all din prakt!"
Så sa min läkare till mig som nu tyvärr slutat (svider).
Försöker hitta min Löv så jag kan stå där i all min prakt!

Har blivit en del grubblande på sistone.
Inte så konstigt när man har en liten i magen som växer och sparkas.
Man rannsakar verkligen hela sitt eget liv och kommer fram till de mest chockerande saker.
Jag är TACKSAM!'

Tack för att jag får skapa detta under!
<3





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar