söndag 7 oktober 2012

Mobbing

Jag tror att man inte riktigt förstår sig på mobbning om man inte blivit utsatt eller gjort de mot någon. Den som mobbar tror jag personligen mår väldigt dåligt själv. Dåligt hemma eller dylikt. Vi som blivit mobbade vet att de är ord och inget annat. Men ibland kan vissa ord och handlingar gör mer ont än ett slag i ansiktet.


Dessutom så kan dessa ord tyvärr sitta kvar i en, väldigt länge... Väldigt väldigt länge.






Var själv mobbad som barn, fram tills 8de klass typ. Jag var väldigt liten och väldigt smal.
Alla tjejer hade börjat få former och bröst i 4de klass.
Jag själv var som en planka.


I mat kön kollar killarna ner i tjejernas tröjor för o se. På mig titta dom ner i tröjan för att verkligen få bekräftat att jag inte hade bröst.
På den tiden så var där en kille som jag möte på en lekplats utanför skoltid. Han kalla mig då "Mini". Skratta oxå såklart.



Jag blev rasande, ledsen och sårad.
Jag går fram till han och knäar han i skrevet.
I högstadiet sa den kille "myggbettet" till mig.









Jag titta på han... Han sa aldrig ett ljud till mig efter de. Komiskt nog så kallar jag ju mig Mini. Stolt över de idag. Den här killen har nu på "äldre" dagar bett om ursäkt och sagt att han förtjänat de. Tur är väl att han har barn idag.


Är även kul när man träffar de killar som mobbat en när man är äldre och snyggare. Till slut blir man frågad "Ska du följa med hem?" Hmm... nä tack, ska hem till min man! Svider nog för dom att bli nekade. Skönt de!

När man nu har en kass period med självplågande tankar så kommer dessa ord tyvärr upp och man tror på dom igen. Man ska ju inte tro. Då vinner "dom"... IGEN!
NEJ TACK!!!
Skönt att få ge igen!

"Du kan sparka och slå på mig! Men jag vinner i slutändan och du blir förloraren!"





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar