onsdag 16 maj 2012

förvirrad, rädd och ego

Varför e det såhär?
Kan man inte bara säga *poof* så är allt borta? Hade önskat de på ett sätt, slippa detta kli...
men samtidigt vill jag ha det kvar, få ha mitt kli som jag kan göra nått åt
OM JAG VILL!

Man kan ju fundera över varför de blir så? En drog, ett begär ett måste. Vill ha!
Hur startar ett sådant begär? Ett så starkt begär att du inte kan, vill eller orkar lägga av för du vet hur kliet i fingrar och huvud tar kål på dig.

Kan fan inte få tummarna loss heller för att bestämma mig om när eller hur. Ska jag vara ego och bara göra? eller ska jag tänka på vänner/familj som inte vill att jag ska fortsätta?
Ska jag ta hjälpen som just nu ligger på bordet eller spela med och fortsätta ändå.

Vem eller vad ska man skylla på om man har ett beroende? Dig själv för att du började eller gräva på djupet och ta reda på vad du dövar med din drog? Blir ju en sorts själv medecinering, för du vet att de funkar. Du slipper känna eller tänka på de som finns omkring dig eller bakom dig. Dock så blir inget bättre, allt fortsätter ju när du är "ren" igen. Problem är överlevare på nått sätt.

Man straffar sig själv på ett sätt. Tar sönder sin kropp på ett eller ett annat sätt. Antingen medvetet eller för att din kropp säger att du ska.

Att ETT ända minne egentligen kan förstöra så mycket!? Hur kan man ens bli av med ett sånt svek, som dessutom bara byggs på av massa annat för att du blir en magnet av nått slag.

Konstiga tankar och känslor som måste ut...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar